Hamnkvarter i förändring

Finlandsparken och Värtans station

Adolf Wilhelm Edelsvärd, 1882

Vi börjar i Finlandsparken, en liten grön oas på Gärdet. Här står Finlandsmonumentet, skapat av skulptören Gudrun Eduards, som en hyllning till den historiska vänskapen mellan Sverige och Finland. Skulpturen är en påminnelse om de gemensamma banden och berättelser som knyter oss samman.

Vid sidan om parken finns Värtans station, den enda kvarvarande stationen längs Värtabanan och en tidsresa tillbaka till 1880-talet. Byggnaden är ritad av Adolf Wilhelm Edelsvärd i nyrenässansstil, med rött tegel och välbevarade detaljer. Eran med passagerartrafik på Värtabanan blev kort och avslutades redan 1913. Huset har sedan dess haft en rad olika funktioner, bland annat som postkontor. Idag är det klassat som byggnadsminne och används som kontor.

Värtaterminalen – porten till Östersjön

C.F. Møller Architects, 2016

Passagerargången leder rakt ut på Värtaterminalens tak – ett öppet landskap där arkitektur möter naturens element och bjuder på en vidsträckt utsikt över staden och havet. Terminalen färdigställdes 2016 och är en knutpunkt för färjetrafik till Finland och Baltikum. Byggnaden är inspirerad av traditionell hamnarkitektur, med stora konstruktioner och flöden som speglar verksamheten och vattnets rörelser.

Det gröna taket är en publik yta dit alla är välkomna oavsett om de är på resa eller ej. Byggnaden är miljöcertifierad enligt Miljöbyggnad Guld och använder integrerade system för solenergi och bergvärme för att tillgodose stora delar av sitt energibehov. Denna energilösning är ett direkt resultat av Norra Djurgårdsstadens omfattande hållbarhetskrav.

På taket finns också konstverket ”2066” av Hans Rosenström. Fem massiva granitstenar skapar en plats för både vila och reflektion. Genom en gömd mikrofon hörs röster från forskare och visionärer som 2016 målade upp fantasifulla och utopiska bilder av hur världen kan se ut år 2066. Inne i terminalen finns flera andra konstverk att ta del av.

Kommunalhuset

Georg Ringström, 1905

Gå tillbaka genom passagerargången mot Värtans station utan att korsa Värtabanans spår och följ istället gången ner mot Kommunalhuset. Jugendbyggnaden, ritad av arkitekten Georg Ringström, har gul putsad fasad och kalkstensomfattningar runt portalerna som ger den ett tidlöst uttryck. Lägg särskilt märke till hur S:t Erik, stadens skyddshelgon, pryder husets portal, omgiven av blåstång. S:t Erik, tidigare kung Erik den helige, helgonförklarades efter sin död 1160 och är Sveriges inofficiella skyddspatron. Hans avbild, ett gyllene krönt huvud i profil mot en blå bakgrund, har varit en symbol för Stockholm sedan medeltiden och representerar stadens rättvisa och beskydd.

Från början rymde Kommunalhuset flera av hamnens viktigaste funktioner kopplade till hamnens verksamhet, såsom hamnkontor, tullverksexpedition, polisstation och brandstation. Idag är byggnaden anpassad för nya behov, där Hamnarbetarförbundet har sitt kontor och det gamla brandbilsgaraget används som verkstad.

Grid 17

Brunnberg & Forshed, 2024-2025

Längs Hangövägen färdigställs kontorshuset Grid 17 under 2025. Det är ett modernt kontorshus som under 2024 fick höga poäng genom certifieringen BREEAM-SE. Vid tidpunkten byggnaden den i Sverige med högst poäng i kategorin ”New Construction”. Byggnaden ligger även väl i linje med Stockholms stads hållbarhetskrav.

Husets design ska spegla Värtahamnens industriella och marina arv med en rå estetik. Den upprepade strukturen i fasaden, synlig betong och gula detaljer ska ge byggnaden karaktär.

Grid 17 innehåller moderna kontorsmiljöer och öppna bottenvåningar anpassade för bl a café. I byggnaden finns cykelparkering och reparationsservice, samt två takterrasser – en gemensam för kontorshyresgästerna och en takterrass för hyresgäster på de översta våningarna. Under 2026 färdigställs den andra delen av kvarteret, kontorshuset Portalen.

Entréparken

Josefina Anjou, 2024

Entréparken är en tillfällig park som välkomnar de som arbetar och besöker hamnkvarteren och skapar en entré till området. Parken är tänkt att kunna användas som mötesplats för olika event och aktiviteter. Med sittplatser, träd och konst erbjuder platsen en trygg och levande miljö mitt i ett område som är i ständig förändring.

Parkens containrar pryds av konstverket ”Flyttar in & Hamnar i”, av Josefina Anjou i samarbete med Stockholm konst. Verket, monterat på tre containrar, är en hyllning till Värtahamnens historia och en berättelse om platsens utveckling. I utskuret aluminium framträder lådor och behållare som symboliserar allt från hamnens förflutna – kol, kungabesök och kryssningsfartyg – till vardagliga föremål som påminner om flytten till en ny stadsdel. Genom emaljerad plåt och illustrationsmåleri får verket liv och djup, samtidigt som det väcker tankar om förändring och rörelse.

Restaurang Skeppet

Knut Perno, 1922

Restaurang Skeppet, ritad av Knut Perno, var länge en viktig samlingsplats i Värtahamnen. Med två avdelningar – andra klass med vita dukar och bordsservering för tjänstemän, och tredje klass med självservering för arbetare – speglade restaurangen tidens sociala strukturer.

På 1970-talet blev Skeppet omtalat på nytt när Hasse & Tage framförde den ikoniska 88-öresrevyn här, vilket satte byggnaden på kartan som en plats för kultur och underhållning.

Byggnadens arkitektoniska detaljer, som de stora fönstren och delar av den ursprungliga planlösningen, är bevarade. Tredje klassens matsal är idag en föreläsningssal, och andra klassens matsal används som konferensrum.

Kranverkstaden

Åke Tengelin, 1921

Kranverkstaden, byggd 1921 och ritad av Åke Tengelin, är en del av Värtahamnens industriella arv. Byggnaden utökades på 1930-talet med en ny vinkel och en högre verkstadshall för underhåll av hamnens stora kranar. Efter att verkstadsarbetet upphörde användes byggnaden först av BL Svets & Smide, och 1993 omvandlades den till en ateljé av formgivaren Birgitta Watz.

Den ursprungliga verkstadskaraktären lever kvar i de öppna rummen med betonggolv och råa industrimaterial. En varsam renovering har bevarat byggnadens patina och gjort kranverkstaden till ett exempel på hur industrihistoriska miljöer kan få nytt liv i modern användning.

Kvarteret Rotterdam

Hösten 2026 kommer TV4 att lämna sina lokaler på Tegeluddsvägen för att flytta in i kvarteret Rotterdam i Värtahamnen. Byggnaden kommer då att ha anpassats för att möta högt ställda krav på digital sändningsteknik och vara en öppen och dynamisk mötesplats för tv-produktion.

Fastigheten Rotterdam uppfördes 1997–1998 och är en storskalig byggnad i sex plan med främst kontor- och verksamhetslokaler, där tidigare SVT huserade. Byggnaden genomgick en renovering 2020-2021 (Urban Design) och fick en ny fasad i cortenstål samt glaspartier med nya entréer och skärmtak. Fastighetens totala yta är på 21 000 kvadratmeter och när TV4 flyttar in blir byggnaden ett nytt nav för Stockholms medie- och tekniksatsningar.

Hotell Scandic Södra Kajen

Krook och Tjäder, 1991 (renoverad 2024)

Med sina två höga torn är Hotell Scandic Södra Kajen, tidigare känt som Scandic Ariadne, ett landmärke i Värtahamnen. Byggnaden, färdigställd 1991, präglas av sin postmoderna arkitektur med vita plåtkassetter och varierande fönster, vilket ger den ett karaktäristiskt uttryck. Tornens öppna konstruktion och placering vid vattnet förstärker dess framträdande roll i området.

De senaste åren har hotellet genomgått en omfattande renovering och öppnade på nytt sommaren 2024. Renoveringen har moderniserat byggnaden samtidigt som den ursprungliga arkitektoniska visionen bevarats. Hotellet innehåller lokaler för både hotellgäster och konferensdeltagare.

Saltkajen

Längs vattnet växer nu Saltkajen fram med en ny pir, brygga och renoverad kajkonstruktion som en del i förvandlingen från ett gammalt hamn- och industriområde till en modern stadsdel. För att minska klimatpåverkan används en ny betongblandning där traditionell cement delvis ersatts med slagg, vilket ger 30 procent lägre koldioxidutsläpp. På den nya piren ska ett 24 våningar högt kontorshus byggas. Byggnaderna längs med Hangövägen kommer tillsammans att skärma av buller från hamnverksamheten. SL:s pendelbåt kommer framöver att angöra vid den nybyggda flytbryggan vid Saltkajen istället för som nu vid Frihamnspiren.

En bit härifrån, uppe vid Tegeluddsvägen, ligger masslogistikcenter där schakt- och bergmassor från Norra Djurgårdsstaden och andra stadsutvecklingsprojekt hanteras. Massorna sorteras, tvättas och krossas vilket gör att de kan återbrukas med en återvinningsgrad på upp till 80 %. Massorna återanvänds sedan som fyllnad till gator och torg. Att schaktmassor tas omhand på plats bidrar även till att antalet transporter minskar, vilket gynnar både stadens och jordens resurser.

Bygglogistikcenter

Här vid kajen ligger bygglogistikcenters kontor på en pråm. Bygglogistikcenter startade 2013 och utgör en nyckelfunktion i utvecklingen av Norra Djurgårdsstaden; här samordnas både materialleveranser och avfallshantering, vilket har bidragit till att antalet transporter till och från byggarbetsplatsen minskat. Sedan 2023 har bygglogistikcenter även en återbruksverksamhet, på så vis kan överblivet material hanteras separat och få nytt liv hos någon annan. Bygglogistikcenters lager ligger på Palermogatan 28 i Frihamnen.

Magasin 1

Åke Tengelin, 1919

Magasin 1 från 1919 är en trevåningsbyggnad med putsade tegelväggar och robust pelarstomme som reflekterar den tjugotalsklassicistiska arkitekturen från tiden då hamnen var en central plats för handel och aktivitet. Idag finns här en blandning av verksamheter, inklusive Uppsala Auktionskammare samt företag inom modedesign, tv-produktion och ljud- och bilduthyrning.

På andra sidan Södra Hamnvägen står två röda trähus som uppfördes samma år som Magasin 1. Tullbevakningsbyggnaden har ett pagodtak som kombinerar klassicistiska och kinesiska influenser. Huset används idag delvis av Sjömanskyrkan och delvis av en vinimportör. Intill ligger administrationsbyggnaden som ursprungligen fungerade som förtullningskontor men nu används som projektkontor för Stockholms hamnar. Här finns vissa invändiga detaljer bevarade såsom en gaseldad järnspis från Bolinder.

Frihamnstorget

Frihamnstorget är en plats där historia möter nutida verksamheter. Torget har utvecklats till en tillfällig mötesplats för konst, kultur och hantverk, med containerverksamheter, konstnärsateljéer och evenemangsytor som attraherar både besökare och lokala kreatörer. Områdets industriella miljö, präglad av spår från hamnens historia, bidrar till en unik karaktär.

Intill ligger kranverkstaden från 1931 i rött tegel av Åke Tengelin, vars gavel numera pryds av en muralmålning. Verkstaden användes fram till år 2000 för underhåll av hamnens kranar och fungerar idag som kontor. Bredvid finns transformatoranläggningen, också den från 1931, med sitt klassicerande formspråk och rundbågade fönster. Trots moderniseringar har den behållit mycket av sin ursprungliga karaktär och används nu som kontor och undercentral.

Magasin 2 och 3

Åke Tengelin, 1922, 1925

Magasin 2, byggt 1922 och ritat av Åke Tengelin, spelade en viktig roll i godshanteringen, där kranbanor längs kajen lastade och lossade varor från hela världen. Den indragna bottenvåningen med pelargången fungerade som ett klimatskydd vid inlastning i byggnaden. Idag har Magasin 2 anpassats till nya funktioner. Bottenvåningen rymmer tull och polis och på första våningen huserar Frihamnsterminalen för internationell kryssningstrafik. De övre våningarna används som kontor av Stockholms Hamnar och speditionsfirmor.

Magasin 3 (Åke Tengelin, 1925) var under många år en konsthall med internationellt rykte. Här introducerades både svenska och internationella konstnärer för en svensk publik genom utställningar och produktioner av nya verk. Verksamheten har pausats på grund av omfattande renoveringar som beräknas vara klara tidigast 2027, men samlingen förvaltas och lånas fortsatt ut. I byggnaden huserar också Stockholm Brewing Co som specialiserar sig på ekologisk öl.

I bakgrunden skymtar Lantmännens siloanläggningar, en påminnelse om Frihamnens industriella förflutna.

Banankompaniet

Botlofsen & Co, 1928

Banankompaniet, byggt 1928 av Botlofsen & Co, består av en gulputsad huvudbyggnad i tre våningar med symmetriska trapptorn. Den slottslika byggnaden gick tidigare under smeknamnet "Banantemplet" och här lagrades upp till 20 000 bananstockar i korkisolerade mogningsrum. Bananerna lastades direkt från fartygen via elevatorer, och järnvägsspår intill byggnaden underlättade vidare transport. På 1990-talet moderniserades lagerdelarna och tillbyggnader tillkom, men byggnadens historiska karaktär har bevarats.

Banankompaniets lokaler har idag fått nytt liv som nattklubben och kulturplatsen B-K, där konserter, vernissager och andra evenemang anordnas.

Masslogistikcenter

Här på masslogistikcenter hanteras schakt- och bergmassor från Norra Djurgårdsstaden och andra stadsutvecklingsprojekt. Massorna sorteras, tvättas och krossas vilket gör att de kan återbrukas med en återvinningsgrad på upp till 80 %. Massorna återanvänds sedan som fyllnad till gator och torg. Att schaktmassor tas omhand på plats bidrar även till att antalet transporter minskar, vilket gynnar både stadens och jordens resurser.

Magasin 10 Fordhuset

Uno Åhrén, 1931

Fordhuset, även känt som Magasin 10, byggdes 1929-1931 efter ritningar av Uno Åhrén för Ford Motor Company och representerar tidig svensk funktionalism. Efter första världskriget dominerades den svenska bilmarknaden av amerikanska tillverkare, och bilar monterades i Köpenhamn eftersom Sverige hade högre tullar på bilkomponenter än på färdiga bilar. Fordhuset tog emot färdigmonterade bilar och fungerade som utställningshall, reservdelslager, verkstad och kontor. Mellan 1946 och 1949 byggdes anläggningen ut för att ge plats åt en sammansättningsfabrik, vars syfte var att kringgå de bilimportrestriktioner som införts i Sverige.

Byggnadens arkitektur präglas av stora fönsterytor och stålkonstruktioner, med en industrihall uppdelad i tre skepp. Efter att Ford lämnade byggnaden 1994 genomgick den flera förändringar. År 2002 köptes fastigheten av Wihlborgs Fastighets AB och efter en omfattande renovering och ombyggnad huserar nu börsföretaget Nasdaq OMX i lokalerna. Dagens Fordhus omfattar 34 000 kvadratmeter kontorsyta med 1500 arbetsplatser.

Byggnadens kulturhistoriska värde har erkänts genom en blåmärkning av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär att den bedöms ha "synnerligen höga kulturhistoriska värden". Alla fasadändringar och tillbyggnader måste godkännas av stadsmuseet.

Magasin 5

Åke Tengelin, 1936

Magasin 5 (1936, Åke Tengelin) har tegelfasad, pelarstomme av betong och indragen lastgård längs södra sidan. Hamnkranarna på piren lastade och lossade varor direkt till magasinet, där de två översta våningarna anpassades för att samarbeta med kranarnas stålfackverk.

Idag rymmer Magasin 5 en blandning av verksamheter – från museimagasin och konservatorsateljéer till mediaproduktion, kostymförråd och auktionshus.

Flyghangaren

Sven Markelius, 1931

1919 grundades Sveriges första flygbolag, Svenska Lufttrafik AB, som använde Lindarängen som sjöflyghamn. På platsen, ursprungligen Stockholms första hästkapplöpningsbana, etablerades en skyddad vik som var idealisk för sjöflyg. Flyghangaren på platsen, byggd 1931 och ritad av Sven Markelius, har ett betydande kulturhistoriskt värde.

Under vintern förekom ingen flygtrafik på Lindarängen, så fram till 1938 användes hangaren, känd som Ispalatset och landets första inomhusarena för ishockey, curling och konståkning, som ishall. Här har sju SM-finaler i ishockey spelats 1932–1938.

Flygtrafiken i Lindarängen expanderade fram till Bromma flygplats öppnade 1936, varefter området under andra världskriget användes av flygvapnets marinspaningsförband och civila firmor för försvarsrelaterad målflygning. Efter kriget fortsatte Lindarängen med begränsad flygaktivitet, inklusive privat-, ambulans- och skolflyg, fram till 1952. På 1960-talet fylldes Lindarängsviken igen och platsen blev en containerterminal 1971, som senare flyttades till Stockholm Norvik Hamn 2020. Idag används byggnaden som lager för masslogistikscentrums verksamhet.