Upptäck den offentliga konsten i Norra Djurgårdsstaden

Triumfbåge för halta

Konstnär: Jockum Nordström och Martin Wickström, 2022

En vinglande konstruktion av tändsticksaskar får nytt liv i betong som har behandlats på ett experimentellt sätt. Skulpturen Triumfbåge för halta är en hyllning till vardagen och dess hjältar och till det vackra i det oansenliga.

Tändsticksaskar har en särskild plats i Jockum Nordströms skapande – ett anspråkslöst konstnärligt material för enkla byggen utan lim. Allteftersom har dessa konstruktioner utvecklats till abstrakta kompositioner.

Triumfbåge för halta är en listig omskrivning på de romerska monument som restes till segerrika härförares ära. Nordström utmanar konventionella skönhetsideal genom en lekfull dekonstruktion av det klassiska motivet i sin konstnärliga tolkning. Han bryter normer genom att presentera det stora valvet tillsammans med bara en mindre del i sin konstruktion.

I hans skapelse av den fristående portalbyggnaden integrerar han klotter och tecknade figurer som är direkt inristade i betongen. Det ger en känsla av att den imponerande och till synes vingliga konstruktionen har sitt ursprung i vikta pappersark och små pennteckningar.

Jordens sång

Konstnär: Åsa Stjerna, 2019

Naturen som tema binder samman de olikartade verken vid den nya Bobergsskolan samtidigt som de håller sig till varsitt formspråk och är helt oberoende av varandra.

Åsa Stjernas Jordens sång är en kontemplativ ljudinstallation vars syfte är att fördjupa elevernas upplevelse av naturen. Ljudverket, bestående av parallella ljudupplevelser, lockar till aktivt lyssnande och väcker tankar kring de gåtfulla ljudlandskapen under jord som vanligtvis passerar obemärkta förbi i vår vardag.

I ett samarbete med Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet får verket kontinuerligt tillgång till information om olika seismologiska förändringar över hela Sverige, vilket omvandlas till ljudlandskap med varierande klanger över tiden. Högtalarna är integrerade i specialdesignade bänkar som smälter in helt i omgivningen. Ljuden kan upplevas och kännas med hela kroppen.

Window Reflections (Part 1, Part 2)

Konstnär: Anders Sletvold Moe, 2019

Bobergsskolan reser sig stolt mitt i ett fascinerande, välbevarat industrilandskap kring gasklockorna i Norra Djurgårdsstaden. Anders Sletvold Moes gestaltning, Window Reflections (Part 1, Part 2), för Bobergsskolan knyter an till fasaden i det nybyggda huset B och till det industriella Gasverksområdet.

Konstverket riktar uppmärksamheten mot både de konkreta och symboliska aspekterna av dess namn. Den imponerande reliefformen, placerad på skolans fasad av konstnären Sletvold Moe, antar en öppen design och kan tolkas som en logotyp för skolan. När solljuset träffar den vita aluminiumkonstruktionen och det gröna träet skapas fascinerande reflektioner. Den gröna färgen för tankarna till skolans profil och fokus på natur och naturvetenskap.

Samma form som används i reliefformen återkommer i en betongskulptur som konstnären skapat för den nedre skolgården. Denna skulptur kan användas som sittplats, lekområde eller ramp och fungerar som en mötesplats för skolans elever. LED-belysningen under skulpturen bidrar till en speciell atmosfär när det är mörkt ute.

Dessa två verk, som bygger på samma form men tolkas från olika perspektiv, skapar en visuell länk mellan den övre och nedre skolgården och binder samman skolmiljön på ett konstnärligt sätt.

Genomsyn

Konstnär: Anna Nordqvist Andersson, 2019

På Hjorthagshallens kortsida finns Genomsyn av Anna Nordqvist Andersson. Ögonen är för alla barn att bli sedda och bekräftade. Det är genom att bli bekräftade av andra som den egna självkänslan kan utvecklas. En detalj är att de bruna ögonen är konstnärens egna.

Verket utforskar kraften i blicken, en aspekt som är lika viktig för konsten som för idrotten. Konsten är beroende av sina betraktare, precis som idrotten behöver sina åskådare. Placerat på den östra fasaden av hallen, består verket av sex fönster i en unik form och innehåller halvtransparenta fotografiska bilder av ögon. Genom de genomgående håltagningarna i ytterväggen syns verket både inifrån och utifrån, vilket integrerar konstverket i arkitekturen och blir en del av själva byggnadskroppen.

Anna Nordquist Anderssons skapande har historiskt fokuserat på synen och vår orientering i förhållande till rummet. Ögat fungerar som en komplex symbol för kunskap, intellekt och förmågan till intuitivt seende. Det representerar också hjärnans kontakt med omvärlden.

Konstnären lekte med tanken att huset skulle kunna liknas vid en person eller ett väsen. Fasaden gestaltades som ett ansikte där fönstren representerar dess ögon. Konstverket "betraktar" både inåt och utåt, och betraktarens perspektiv förändras beroende på hur man rör sig i eller utanför rummet. Det handlar om blickens förmåga att skåda igenom och symboliskt sett om att både reflektera över historien och rikta blicken mot framtiden.

Light House Io

Konstnär: Elle Klarskov Jørgensen, 2013

Ombyggnaden av Hjorthagens IP var klar då skulptören Elle Klarskov Jørgensen gavs uppdraget att ta fram ett konstnärligt gestaltningsförslag för platsen. Hon fick själv föreslå var inom området som hon ville placera konstverket, och hade i arbetet både att förhålla sig till Cedervall arkitekters långsträckta, varmt orangeröda nya kontorsbyggnad och Gunilla Klingbergs då ännu inte färdiga konstverk Vardagslivets gång på cykelbanan intill.

Konstnären, som länge har arbetat i gränslandet mellan arkitektur, konst och vardagsliv, fann stark inspiration i arkitekten Ferdinand Bobergs gasklockor från 1893 och har skapat en slags motsvarighet till dem: en cylindrisk byggnad med ett konformat tak och flera öppningar. Den utvändiga grafitskimrande grå och neonröda färgsättningen bildar horisontella linjer som flirtar med Bobergs vertikala markeringar av rödorange tegel och grå puts. Invändigt strålar byggnaden i klarrött och lyser upp sin omgivning även när IP (Idrottsplatsen) är stängd.

Byggnaden tjänar inte något omedelbart syfte. Den är snarare fiktiv, en efterlikning av arkitektur. Dess placering på fundamentet ger intrycket av att den är på väg att glida iväg, som om den just har landat eller är redo att lyfta från marken. Kanske till Jupiter? Skulpturen har lånat sitt namn från Io, den tredje största månen på planeten Jupiter.

Vardagslivets gång

Konstnär: Gunilla Klingberg, 2013

Idén till Vardagslivets gång kom till ur tanken på sträckan som en vandring i flera bemärkelser. Som en fysisk promenadsträcka till fots mellan två punkter, men också promenaden som en tid där tankarna tillåts flyta fritt och där fotstegen kan följa en rytm i mönstret som en meditation.

Konstnären Gunilla Klingberg tog sig an uppdraget att gestalta den cirka 500 meter långa gång- och cykelvägen som sträcker sig från Hjorthagens tunnelbaneuppgång till gasklockorna vid Husarviken. Syftet var att knyta samman det nya stadsutvecklingsområdet med det befintliga kring Stockholms gasverk. Uppdraget krävde att konstverket skulle möta flera tekniska och funktionella krav: Vägen måste vara lätt att sopa och skotta och mönstret måste vara användarvänligt för personer med funktionsnedsättningar.

Konstnären utformade ett mönster av symboler och piktogram som är bekanta för oss alla i vardagen: nyckelhål, exit- och kretsloppsskyltar och liknande. Mönstret skapades genom intarsia av svarta granitstenar, infogade i 178 betonghällar som behandlats med betong och slipats för att vara halksäkra. Samtidigt integrerade hon mönstret i en mandala, en cirkelformad symbol för kosmos och evighet som har blivit central i hennes konstnärsskap. Vi går, och livet fortgår.

108 källor

Konstnär: Eva Löfdahl, 2017

Den 10 meter höga och 12 ton tunga cylindern 108 källor bildar en visuell port från Norra Djurgårdsstaden till Nationalstadsparken på andra sidan Husarviken.

Konstnären Eva Löfdahls uppdrag var att skapa en ingång från Norra Djurgårdsstaden till Nationalstadsparken, placerad vid korsningen av Jaktgatan och Husarviksgatan där Husarviksparken ligger som ett andrum mellan bostadshusen. Husarviken och grönskan i Nationalstadsparken är bara en kort promenad bort från Löfdahls monumentala skulptur, med Ferdinand Bobergs karaktäristiska gasklockor nära intill.

Skulpturen har sex "buntpelare" med 18 stänger vardera mellan plattor i toppen och botten. Stängerna varierar i material, tjocklek och uttryck. Vissa är av rostfritt stål och reflekterar omgivningens ljus och färger i vertikala ränder. Andra är bronsrör med olika ytbehandlingar och kan vara förtjockade eller ledade för att efterlikna grässtrån eller bambu.

Skulpturens tillverkning krävde innovativt tänkande och noggranna beräkningar för materialens olika rörelser och förankringen. Konstnären ser bunten av stänger som en beskrivning av parallella händelser och egenskaper, ett "tredimensionellt partitur".

Fy & Bi, House, Midas, Poeten, Pusher och Demonstranten

Konstnär: Kirsten Ortwed, 2018

I Hästhagsparken finns åtta bronsskulpturer av Kirsten Ortwed. Midas, Poeten, Demonstranten, Pusher, Fy & Bi och House. Konstverk som är tänkta att få besökare att tänka på viktiga frågor och teman relaterade till livet, naturen och samhället. Myten om Kung Midas handlar om en kung som önskade att allt han rörde vid skulle bli till guld. Hans önskan gick i uppfyllelse, men han insåg snart att det var en förbannelse eftersom han inte längre kunde äta och kan symbolisera hur människans strävan efter rikedom och materiella värden kan leda fel.

Ortwed förenar på ett gåtfullt sätt organiska och konstgjorda former i sin konstellation. Det största verket är sju meter högt och är åtta meter långt, medan de övriga skulpturerna varierar i höjd från 90 cm till tre meter. Vid första anblicken verkar konsten vara rotad i marken, men samtidigt signalerar den subtilt något svårfångat som antyder en allians mellan natur och kultur, en sammansmältning av organisk utveckling och konstnärlig skapelse.

Water Pavilion

Konstnär: Jeppe Hein, 2017

Från fyra cirklar i marken på Storängstorget sprutar Water Pavilion vatten som bildar väggar som växlar mellan högt och lågt efter en förutbestämd koreografi. Förbipasserade kan njuta av vattenspelet på håll, men också interagera och gå in i verket. Helt klart en av barnens favoriter den varmare delen av året. Konstnären Jeppe Hein vill göra konsten till en del av vardagslivet där publiken kan spela en aktiv roll.

Heins konstnärliga vision kännetecknas av lekfullhet och innovation, med syftet att integrera konsten i vardagslivet. Hans installationer uppmuntrar ofta till aktivt deltagande från publiken. Vattenstrålarna är uppdelade i nio segment som rör sig i olika mönster, och på vissa ställen kan höga strålar skapa en lugn och meditativ miljö, medan snabba förändringar i andra delar av paviljongen bjuder in besökarna att delta i det lekfulla vattenspelet. Strålarna når en höjd av upp till 2.30 meter, och efter varje koreograferad sekvens återupprepas loopen. Vattnet samlas upp och filtreras i ett pumphus. Fontänen är avstängd nattetid och under vintern.

Theo

Konstnär: Johanna Karlsson, 2018

I korsningen Bobergsgatan och Madängsgatan väntar pudeln Theo av konstnären Johanna Karlsson på besökare. Verket är till minne av Hundstallet, Svenska Hundskyddsföreningen, som i 90 år, till och med 2005 bedrev verksamhet för omhändertagna hundar i närheten tills verksamheten flyttade till Åkeshov.

Hundstallet har genom årens lopp varit en fristad för tiotusentals hundar som av olika anledningar inte kunnat stanna hos sina ägare. Här är fokus att hitta nya, kärleksfulla hem till dessa behövande hundar, och ge dem en andra chans i livet.

Konstverket har en speciell förmåga att röra vid hjärtat hos djurälskare. Theo representerar inte bara sig själv som individ, utan symboliserar även det djupa bandet mellan människan och hennes fyrbenta vän.

Johanna Karlssons konstnärskap präglas av en stark känsla för naturens subtila detaljer och förbindelsen mellan människa och djurvärld. Hon har upprepade gånger skapat miniatyrlandskap i sina verk. Små trädskott, buskar, och sköra växter är återkommande teman i hennes konst. Med material som koppartråd, papier maché, gips och pigment, framhäver hon det delikata i naturen – från tunna, ändå starka stjälkar till sega rötter. Hennes konst verkar säga att livets källa ligger i skogen, ett ställe som är levande och andas.

2066

Konstnär: Hans Rosenström, 2016

Fem stenar berättar om framtiden i verket 2026 på Värtaterminalens takterrass. Konstnären Hans Rosenström bjöd in olika personer som sysslar med forskning och utveckling i Östersjöregionen att sia om vad som kan ske inom deras yrkesområden 50 år framåt i tiden. En gömd mikrofon intill granitstenarna förmedlar berättelser på svenska och engelska om år 2066 som kan kan upplevas genom att ligga på de varma stenarna. Verket är både en framtidsvision och en tidsmarkör för hur vi tänkte om framtiden 2016 när terminalen invigdes.

Konstverket skapar en oas av lugn mitt i det livliga hamnområdet, likt en sommarklippa omgiven av vass under en vidsträckt himmel. Rösterna leder oss genom en värld av utopiska, fantasifulla och drömlika tankar och idéer.

Tone of water

Konstnär: Pia Törnell, 2016

Inne i den nya passagerarterminalen i Värtahamnen hittar du Pia Törnells grågröna keramiska moduler. Tone of water består av sju olika keramiska moduler i återkommande grupperingar; hel- och halvcirklar, avlånga och mjuka former om vartannat. Den rytmiska indelningen förstärks av färgfält som löper som en våg över väggen i dova grågröna nyanser, noga framtagna av konstnären, från ljust till mörkt och sedan ljust igen.

Verket är både poetiskt och lekfullt. Formerna kan associeras till vattenkrusningar, vågor, fiskfjäll eller till och med propellrar. Varje modul är blankglaserad, vilket står i kontrast mot väggfältens matta nyanser. Detta spel mellan ljust och mörkt, samt mellan matt och blankt, skapar en dynamik som är central för gestaltningen. Detaljerna i Törnells verk bidrar till en upplevelse som både är visuellt tilltalande och tankeväckande för de förbipasserande resenärerna.

Cut Open Strip Painting

Konstnär: Mattias van Arkel, 2016

Fyra konstnärer har bidragit till den konstnärliga gestaltningen av Stockholms Hamnars nya passagerarterminal i Värtahamnen. Inomhus finns Matthias van Arkels stora målning av flätade silikonremsor.

Cut Open Strip Painting består av 129 individuella plattor, var och en mellan 54 och 58 cm, gjorda av färgat silikon. Van Arkel använder platinasilikongummi som han valsar ut, skär i remsor och därefter flätar samman för att skapa målningen. Denna teknik ger verket en distinkt fysisk närvaro, vilket är karakteristiskt för konstnärens arbetsmetod.

Målningen med sina virvlande färger utgör den naturliga blickpunkten i avgångshallen och skapar en föränderlighet och ett djup som hela tiden skiftar beroende på var man befinner sig.

Port

Konstnär: Lisa Gerdin, 2016

Portarna i Lisa Gerdins skulpturgrupp på Hamnplan bildar rum och öppningar med olika utblickar. Gruppen är strategiskt placerad vid terminalens huvudentré samt vid slutet av busspiren. Dess dimensioner är inspirerade av en standardcontainers mått (6,06 x 2,44 x 2,59 meter), en vanlig syn i hamnar vilket skapar flyktiga siluetter.

Vid busspiren reser sig nio höga portar, vars höjd motsvarar en containers längd. Dessa portar är utformade med utskurna öppningar och sammanfogade i en labyrintisk struktur, vilket skapar rum att röra sig i och erbjuder nio olika utsikter – mot havet och staden. Vid entrén är dörrbladen arrangerade i rad, med samma höjd som en container. Skulpturgruppens längd motsvarar en 40 fots container och länkar vidare till den stora skulpturen längre ut på Hamnplan. Materialet, cortenstål, är från början svart men övergår under två års tid till en rå yta med en varmt orangebrun färg genom rostprocessen.

Port kan tolkas som en symbol för ett hus eller ett hem, en plats man är på väg till eller ifrån. Dess nio öppningar och dörrblad antyder att det finns många vägar att välja och uppmuntrar betraktaren att hitta sin egen riktning.